Lajvet kretsar kring fyra ätter som har en lång gemensam historia och styrs av en gemensam jarl. Förbundet mellan de olika ätterna är ett gott skydd mot yttre hot, men det hindrar dem inte från att ha stora skiljaktigheter mellan varandra på grund av de olikheter man har.
Völsungaätten
Det absolut viktigaste i denna ätt är familjen och familjebanden. Alla völsungar kan absolut lita på att släkten finns bakom dem vad än de gör. Ätten har en stark intern hierarki som utgår från släktband och bedrifter. Utför man något storslaget för ätten kan man alltså stiga i rang. Völsungaätten styrs av de fyra närmaste inom familjen till den tidigare äldsten. Det tidigare äldsten dräptes av enhärjare under en räd mot Völsungaättens ägor för ungefär ett år sedan.
Lojaliteten till ätten kommer framom allt annat. Ifall någon kränker ättens ära eller gör någon oförlåtlig orätt mot en medlem av släkten, så kommer völsungarna ALDRIG att glömma det. Hämnden är viktigare än så gott som allt annat, oberoende hur länge den dröjer. De är sällan de som slår första slaget i en strid, men nog det sista.
De är vidskepliga, rastlösa och modiga. De har en kort stubin och förkärlek för sagor. Trots att de är lojala mot ätten betyder det inte att de alltid varit överens. Man sätter bara grollet tillfälligt åt sidan när ätte-ärendena kommer emot. På ett sätt är den egna släkten värst. Det finns också en varulvsförbannelse i ätten.
Völsungaätten har haft en generationslång tvist med Skallagrimnaätten och försöker nu lösa denna tvist genom att få till stånd ett bröllop. Blir det inget bröllop måste de hämnas Skallagrimnaätten istället.
Andra ser på ätten som provokativ, bråkig, rastlös och temperamentsfull.
Skallagrimnaätten
Det viktigaste i denna ätt är makten. De drivs av en brinnande ambition och alla skallagrimnar vet att deras ätt är mer värd än andra ätter.
Skallagrimnaättens hierarki är strukturerad som en pyramid med en äldste och under denna de närmaste rådgivarna. Ens status och vem som är äldste i ätten kan ändra snabbt. Kupper sker med jämna mellanrum och alla försöker ta sig högst upp i maktspelets Herren på täppan. Men det finns ingen stigma att bli nerpetad av någon som gjort en kupp mot dig, utan detta gör bara att man får försöka igen. Den mest lämpade att leda kommer alltid att ta sig till toppen i slutändan. Diplomati, mutor och tjänster och gentjänster är deras sätt att kommunicera.
Skallagrimnarna är ambitiösa diplomatiska och tålmodiga. De anser att goda planer ska mogna. Det är viktigt att hålla sig på god fot med den nuvarande äldsten samtidigt som man försöker stärka sin egen position. Det finns många inre stridigheter men de har en gemensam front utåt. Skallagrimnarna är de som har mest rikedom och flest kontakter till yttre världen.
Den nu döda jarlen kom från denna ätt och för skallagrimnarna är det givet att även nästa kommer att göra det. Frågan är bara vem av dem det kommer att vara. Man är på ytterst dålig fot med Völsungaätten och bröllopet är tänkt att ändra på den saken. Men nu har deras tilltänkta brudpart dött under oklara omständigheter. Men bröllopet måste genomföras ändå. Det krävs diplomati för att se till att det blir av utan att tvisten mellan ätterna blir värre än den redan varit.
Andra anser att Skallagrimnaätten har storhetsvansinne.
Skjöldungaätten
Det viktigaste för Skjöldungaätten är gudarna och ödet. I ätten finns berättelser om att man bär på blod från alver och dylika varelser, vilket gör att ättens medlemmar har starkare band till det som finns bortom, samt ger förmågor att se fjärran och in i framtiden.
Skjöldungaätten drivs av starka traditioner. Det innebär att den status man föds med har man hela livet men det finns också många arvstvister inom ätten. Det finns litet eller ingen ambition inom släkten att ändra på hierarkin inom den egna ätten, eftersom man anser att det är så som ödet eller gudarna velat ha det. Däremot är man mycket mån om den egna marken och ättens ställning när det kommer till gudarna, eftersom dessa är måttstockar för ättens ära. Man är också mycket noga med öden och järtecken.
Det är mycket vanligt att det föds tvillingar in i ätten. Det är ett tecken på att gudarna vidrört ätten och man är ytterst noggrann med att avläsa de öden som dessa tvillingar delar. Det verkar generellt som att den ena tvillingen alltid får fixa det som den andra tvillingen ställt till med.
Den absolut viktigaste guden för denna ätt är Oden. Ätten har en sköld som man säger är given ätten av guden själv. Ryktet går att detta är orsaken till att Skjöldungaätten inte lidit lika svårt av det som drabbat alla ätter. Skjöldungarna anser att det värsta som kunde hända vore om de tappade den, för då kommer guden säkerligen att vända sig från dem. Skjöldungaätten är i en våldsam tvist med Grettungaätten om ett landområde.
Andra ser på ätten som annorlunda och främmande till sinnes. Deras band till andra varelser och väsen gör dem emellanåt mycket svåra att förstå.
Grettungaätten
Det viktigaste för grettungarna är sammanhållningen. Ätten är ytterst sammansvetsad och att ge sig på en grettung är det samma som att möta alla. Varje medlem inom ätten är lika värd. Många av ättens medlemmar har adopterats in från andra ätter. Detta gör att grettungarna är en ytterst brokig skara. Och det är just brokigheten och bristerna som gör att de slutligen kommer så bra överens.
Det finns ingen stark hirearki i ätten, utan beslut görs relativt organiskt. Att ta beslut inom ätten kan i bästa fall kallas demokrati, men vanligen är det mest ett gräl. Den som håller ut längst eller vet att kunna få flest med sig kommer att få sin vilja igenom. Ibland kivas man bara för kivandets skull.
Grettungaätten är mycket lojala och håller vad de lovar. Det slängs många hårda ord men de är snabba att förlåta och lägga saker bakom sig. De vet att om litar på någon, kan man också vara osams med dem. De har en låt gå-mentalitet kring det mesta, men är pålitliga när det verkligen gäller.
Det finns en draugförbannelse över ätten. Ätten gör allt för att de döda (egna och andras) skall hållas döda och nöjda på sin sida. De tar begravningar ytterst seriöst eftersom de vet vad rastlösa döda kan ställa till med. Man behöver inte fler problem från andra sidan. De ligger sedan länge i en blodsfejd med Skjöldungarna om ett stycke land (Birkehed) som båda ätterna anser vara deras.
Andra ser på ätten som smutsiga och oborstade och allmänt odrägliga och Grettungarna gör sitt yttersta för att leva upp till detta. I själva verket tar de inte lika hårt på ära som andra ätter, men de är å andra sidan mycket måna om att försvara det som är deras. Andra ser dem också som vidskepliga.