Platser

Runmark: Det fiktiva område där de fyra ätternas marker och ägor finns och som styrs av en Jarl.

Hravnavallen: Namnet på den heliga samlingsplats där lajvet utspelas och där de fyra ätterna håller ting vart sjunde år. Hravn betyder korp.

Ätt och familj

Ätt: En grupp familjer som leds av en eller flera äldsten. Har gemensam mark och gemensamma traditioner.

Familj: En ätt består av flera familjer som är släkt med varandra på långt håll. När man tänker vem som räknas till en familj, tänker man i det vikingatida samhället bredare än vår moderna syn på kärnfamilj. Adoption räknas lika starkt som blodsband när det gäller släktband.

Äldste: Den som fungerar som ättens ledare. Kan också kallas ätteöverhuvud. Det skiljer sig mellan ätterna hur stark makt denna har och ifall man har flera eller bara en. Vissa ätter kan ha flera äldsten eller annat styrsätt. Äldsten är oftast den som för sin ätts talan under tinget.

Ed: Eder ingås mellan människor och inför gudarna och är juridiskt bindande överenskommelser. Att svära eder är alltså inget man gör lättvindigt. Att hålla sin ed är en ärofylld sak, att bryta den vanhedrar en och kan leda till straff eller hämd.

Ära och vanära: En hederlig person är ärofylld och respekteras. Att tilldra sig ära är samtidigt att tilldra sin familj ära. Att dra på sig vanära genom ohederliga handlingar är att dra vanära över sin familj eller till och med sin ätt och kan i värsta fall leda till uteslutning ur ätten. Vanära och niddåd som riktas mot en själv behöver hämnas för att återställa sin egen ära. 

Nid: Nid innebär att håna eller skymfa någon annan. Niddåd utförs ofta i hat och avsky mot en person och kan handla om allt från onda ord till mord. Nidgärningar kunde även utföras magiskt genom en nidstång som riktades mot personen man ville förbanna med otur och motgångar.

Titlar

Jarl: Högsta ledare som styr över flera ätter. Leder vanligtvis tinget och fungerar som medlare mellan ätterna. Bestämmer över saker som berör många i Runmarken, t.ex. vikingatåg. 

Thegn: En person som är insatt i lagen och fungerar som rådgivare för jarlen. Thegnerna kommer under lajvet att hålla i trådarna för tinget då jarlen är död, tills att en ny jarl väljs.

Gode/gydja: Person som sköter religiösa plikter. De känner seden och dess bruk och leder blot. I Runmark bor de vid Hravnavallen.

Skald: En person som specialiserat sig på att lära sig diktning, sång och musik. Även en kännare av berättelser om asar och väsen.

Viking: En person som farit i viking, en sjökrigare som rest ut på plundringsfärd, upptäcktsfärder och handelsresor.

Träl: Ofri person som både är tjänare och familjemedlem. Det är alltså inte detsamma som det vi idag kallar för slav. Trälroller under lajvet kommer att ha som uppgift att hjälpa till med matlagning och disk. Läs mer om träldom här.

Maki: Ena parten i ett äktenskapsförhållande (betyder “passar ihop”) och grunden till dagens make, maka. Äktenskapet var en överrenskommelse mellan två familjer. Det var inte ovanligt med bimakar eller frilloförhållanden vid sidan av äktenskapet.

Frilla, frilloförhållande: En person som har ett förhållande med och bor samman med en annan utan att vara gift. 

Sed

Sed: Traditioner och sätt att utöva religion (ordet religion användes inte av vikingarna). 

Ting: Möte där man gör viktiga beslut och reder ut tvister, sker ofta i närheten av gudahov.

Gudahov: En plats där gudarna tjänas. Varje ätt har sitt eget lilla gudahov, men gudahovet vid Hravnavall är det största i Runmarken och det sköts av godar och gydjor som permanent bor där. 

Blot: Offerritual, till exempel för att hedra eller blidka gudarna.

Kenning: Ett tilltal på en gud eller ett väsen som härrör till dess egenskaper, t.ex. kenningar för Oden kunde vara Allfadern, högst bland asarna, Enöga, Runristare, m.fl.

Sejd, sejdare: ejd är en form av magi och schamanism där en person (sejdaren) kan bege sig på en andlig resa till de olika världarna och få svar på frågor, motta visioner eller till och med be väsen eller gudar om hjälp direkt. Det är en form av spådom och magi som var mycket respekterad och samtidigt illa beryktad.

Runor och runristningar: Runor var vikingarnas skriftsystem. Runor ristades i trä och i sten eftersom papper inte fanns att skriva på. Oftast var dessa minnesskrifter av olika slag. Vikingarna skrev alltså inte ner sina sagor eller mytologiska berättelser.

Asar, vaner: Gudaväsen i den nordiska mytologin. 

Nornor: Ödesgudinnor som styr över människornas och gudarnas öden. 

Öde: Ödestron var stark på vikingatiden. Man tänkte sig att ens öde var förutbestämt men man kunde inte alltid veta hur det skulle gå med en. En Sejdare kunde kanske försöka spå i ens öde, om man nu verkligen ville veta det.

Järtecken: Ett övernaturligt tecken som kan tolkas med olika betydelser, som vad det betyder att korparna försvunnit från Hravnavallen. Kanske är det ett meddelande från gudarna eller en ledtråd till ödet?

Småfolk och väsen: Övernaturliga makter som styr över det mest vardagliga i ens liv. Vanliga väsen är vättar, alver eller dvärgar. 

Rådare: Ett specifikt väsen som styr över en viss specifik plats. Ett vanligt exempel är gårdstomten. 

Draug: Draugen är en gengångare. Döden är nämligen inte alltid slutet. De flesta döda färdas vidare till något dödsrike, oftast till Helheim, men vissa har fortfarande någonting ouppklarat i livet. Då händer det ibland att den döde går igen. 

Varulvsförbannelse: En förbannelse som tros förvandla personer till monster medan de sover.