Att skaffa lajvkläder
Många av basplaggen, såsom enkla klänningar, kjortlar, hättor och mantlar ändrar inte mycket i konstruktion mellan vikingatid och medeltid. Om man lajvat tidigare, kan man därför söka bland de lajvkläder man har från förr. De plagg som man kunde ha på ett medeltida lajv fungerar också på det här lajvet. Ens dräkt behöver inte vara helt och hållet vikingatida för att fungera på lajvet. Har man redan en del plagg och vill få det att se mer vikingatida ut kan man fokusera på detaljerna.
Om man inte har en egen lajvgarderob att ta ur går det ofta att låna en del plagg av andra lajvare som lajvat länge och samlat på sig en del. Kontakt med andra lajvare kan man till exempel få via Elorias discord-kanal. Ibland kan man också hitta plagg på loppis som går att använda för lajv.
Man kan också köpa lajvkläder. För bra lajvkläder är det främst nätbutiker från andra länder som gäller. Det här är oftast det dyraste alternativet. När man köper lajvkläder på nätet är det viktigt att man vet vad man letar efter. Undvik billiga kostymbutiker och sök istället på butiker som specifikt säljer lajvkläder eller historiskt inspirerade plagg. Kom ihåg att plaggen ska gå att leva och lajva i under hela lajvet. Då behöver man tänka på praktiska detaljer som bekvämlighet och hur varma eller svala kläderna är.
Sist och slutligen kan man också sy sina egna lajvkläder. Då kan man få precis de plagg man vill ha, men det är också tidskrävande. Det är viktigt att man känner sig själv när man bestämmer sig för att sy kläder: vilken är min kunskapsnivå och hur mycket tid har jag att lägga på det här? Att sy sina kläder behöver inte vara svårt och det behöver inte bli perfekt, men det förväntas inte heller att alla spelare måste sy sina kläder. Mer sömnadstips kommer komma på bloggen. Tyg kan snabbt bli dyrt. För att få ner kostnaderna kan man söka efter tyger på loppis. Mer om att skaffa tyg finns under Materialval längre ner på sidan.
Klädesplagg
Nedan finns en lista över olika plagg som kan ingå i en vikingatida dräkt. Det innebär att man inte behöver alla plagg, men de är sådana som kan användas när man bygger upp en vikingatida inspirerad garderob. Principskisser och information om konstruktion kommer publiceras senare under sommaren. Under året kommer också blogginlägg med detaljerade sömnadsinstruktioner komma upp för de som är intresserade.
Vill man ha IN-lajviga underkläder kan det vara en underklänning eller kjortel och brokor som är kortare i fållen eller byxbenen än ytterplaggen. Underkläderna skyddar de yttre plaggen från svett och smuts, vilket gör att de yttre inte behöver tvättas lika ofta.
Kjorteln är vikingatidens skjorta eller tunika: ett lång- eller kortärmat plagg med en vid fåll som ofta nådde till knät. Klänningen är en längre version och kan nå ända till marken, men en mer praktisk längd ligger någonstans vid vristerna till vaderna. Modellerna är löst sittande, men kan hållas in vid midjan med ett bälte. Båda har oftast ett runt halshål, med eller utan sprund. Halshålet var sällan större än att man fick huvudet igenom.
Överlag går vikingatidens mode ut på att täcka så mycket hud som möjligt. Även om man hade en kortärmad kjortel eller klänning, täcktes armarna av de långa ärmarna på underklänningen eller underkjorteln. Det kan bero på att man inte hade solkräm på vikingatiden och istället skyddade huden genom att täcka den med kläder.
Brokor var vikingatidens byxor. Modellerna varierade från smala, åtsittande brokor till luftiga pösbyxor. Ju rikare man var, desto mer tyg kunde man (och kan fortfarande) använda till sina byxor.
Kaftanen är en rock som är öppen framtill eller som kan ha omlottsmodell. Längden varierar från midjelång till hellång. Genom längden på sitt plagg kan man signalera hur stor rikedom ens roll har. Manteln är ett enkelt, ofta rektangulärt plagg som draperas över axlarna och fästs med en nål eller fibula. Kaftan och mantel var ytterplagg som användes för att hållas varm.
När man är utomhus hela dagen är det viktigt att ha någon sorts huvudbonad. Man kan ha mössor, hattar och hättor. Huvuddukar och sjalar fungerar också.
De vanligaste plaggen som prydde våra förfäders ben var hosor: sydda, långa strumpor som nådde knäna och knöts fast med ett band. Ifall kjorteln endast når knät behöver hosorna vara längre. Då kan de fästas i bältet som håller brokorna uppe.
Sockor förekom också. De gjordes av yllegarn med hjälp av nålbindning. Fotlappar är också ett alternativ. De består av en fyrkantig bit ylletyg som viras runt foten (och vissa arméer använder dem fortfarande eftersom de är bekväma).
Benlindor användes främst vid längre vandringar och i strid för att skydda benen. De fungerade samtidigt på samma sätt som moderna kompressionssockor.
Skor var ofta gjorda av läder. Skorna kunde ha både höga och låga skaft. Vanligast var troligtvis skor med ankelhöga skaft. Näbbstövlar och arméstövlar är också goda alternativ. Skor med tunna bottnar brukar ser mer historiska ut. Moderna skor fungerar på lajvet, men man kan undvika skor med synliga dragkedjor eller andra iögonfallande och moderna detaljer.
Om man vill tillverka skor själv finns det en enkel modell som liknar en karelsk pirog gjord av en läderbit som är 10 cm större än foten. Man gör hål längs kanten, trär snöre genom hålen och drar ihop. Men de är tunna och är kanske inte det bästa alternativet om man har fotproblem.
Förkläden var ofta en enkel eller dekorerad rektangulär tygbit som bands runt midjan med hjälp av ett vävt bälte.
Högtidsplagg
Det finns två olika högtidsplagg: hängselkjol och peplos. Under vikingatiden användes hängselkjolen främst i Sverige, Norge och Danmark, medan peplos användes i Finland. Peplos är ett gammalt plagg som användes i stora delar av Europa före vikingatiden. Det är vanligt att man gör både peplos och hängselkjol lite kortare än den klänning som bärs under.
Hängselkjol används med spännbucklor mellan vilka man kunde ha kedjor eller pärlband. Från bucklorna kunde man också hänga nyttosaker som husnycklar, saxar, nåletuin mm. Hängselkjolen är en tublik klänning med axelband.
Peplos används med axelspännen och fint dekorerat förkläde. Peplosen är en stor rektangel vars överkant viks ner. Sedan nålar man fast den över axlarna och knyter runt den med ett bälte, vilket gör att det är ett plagg som kräver väldigt lite sömnad.
På lajvet tänker vi oss att det finns influenser från både Finland och Skandinavien och därför passar både hängselkjol och peplos på lajvet. Ens dräkt är komplett utan ett högtidsplagg och är inte något man behöver ha om man inte vill.
På lajvet kan man ha på sig moderna underplagg så länge som de inte syns (till exempel underkläder). Vi uppmanar alla deltagare att se till att hålla värmen under lajvet, speciellt om det blir en kylig lajvhelg och till detta kan man använda tekniska underkläder eller andra moderna kläder för att hålla värmen, under lajvkläderna. Om det blir värmebölja bör man däremot tänka på att ha lajvkläder i svala material (t.ex. bomull och linne) och att täcka huvudet.
Förutom de pratiska detaljerna, såsom värme och bekvämlighet, kan de som vill också fundera på hur man vill gestalta sin roll när man designar sina lajvkläder. Rollens status kan synas i klädedräkten, till exempel genom att trälar är enklare klädda än fria personer. Det betyder främst att de har mindre färggranna kläder och mindre dekorationer och smycken. Det kan också finnas en skillnad mellan om rollen är klädd i vardagsklädsel som hen arbetar och lever i, eller om hen har på sig sina finkläder för tillfället. Man kan tänka sig att rollerna har både vardagsklädsel och finklädsel under lajvet. För lajvet frångår vi könstypiska klädkoder.
Dekoration och accessoarer
Man broderade i allmänhet inte kläder under vikingatiden, men kring fållar och kanter på finare plagg kunde det finnas påsydda band. Dessa var ofta brickvävda, men man kan också använda andra typer av dekorband. Dyra kläder kunde dekoreras med smala band av siden i kanten på plagget. Kantdekoren var främst på ytterplagg för att kunna visa upp vad man hade råd med.
Olika typer av spännen av metall användes för många olika syften. De kan användas med peplos, för att fästa manteln, att lägga fast sprundet på kjorteln med eller till huvuddukar (om spännet är litet). Vanliga spännen är hästskospännen, men det finns många olika modeller.
Tillsammans med hängselkjol användes spännbucklor. Från spännbucklorna kunde man hänga metallkedjor och pärlband av färggranna glaspärlor. Glaspärlorna kunde också användas som halsband. Silvermynt finns hittade som medaljonger i pärlbanden. Bland smyckena fanns också armband, ringar, kammar, öronskedar och bjällror.
Bälten kunde vara gjorda av läder och de var ofta smala. De kunde ha vackra spännen och slag eller vara av enklare modell. Bälten kunde också vara vävda (t.ex. brickband). Bältesväskor och påsar av olika slag kunde vara gjorda av läder, ylle, linne eller t.o.m. silke.
Materialval och färger
Materialen som användes under vikingatiden bestod främst av ylle och linne. Silke, läder och päls användes också.
Att skaffa plagg som motsvarar ens egna behov under lajvet är i första prioritet. Andra material än de ovannämnda kan användas, så länge illusionen av att vi lajvar vikingatid inte bryts (till exempel passar det sig inte med glansiga polyestertyg och neonfärgade tyger). På loppis kan man hitta tyger att sy av genom att söka bland kläder, gardiner och andra textilprodukter.
Färger som användes under vikingatiden var sådana som man kunde uppnå med växtfärgning. Med växtfärgning kan man få fram de flesta färger, men vissa färger var svårare att få fram, vilket gjorde dem dyrare. Klart färgade kläder var omtyckta på vikingatiden, men de var också de svåraste att få fram. Tygerna var oftast enfärgade eller ofärgade. Eftersom fårull kan ha olika färger, finns det en färgvariation också bland de ofärgade tygerna och mörka färger kunde lättare fås genom att färga på mörk ull istället för ljus. Här är ett exempel på växtfärgat ullgarn.
Linne
Linne användes främst i underkläder. Det är ett material som andas bra och känns skönt mot huden. Du kan ersätta linne med bl.a. bomull och i vissa fall viskos. Det finns även tyger gjorda av en blandning av viskos och linne som är väldigt sköna mot huden och som inte skrynklar. Underkläder var ofta gjorda av naturfärgat eller solblekt linne. De färgades inte eftersom de tvättades oftare än andra plagg och färgen då snabbare gick ur.
Även ytterplaggen kan göras i linne eller bomull för att få en svalare dräkt ifall det är hett. Tvätta alltid linne och bomull före du klipper till dina mönsterbitar, eftersom de ofta krymper i tvätten, med så mycket som 10%. Sök efter linne och bomull på lopptorgens gardin-sektioner.
Ylle
Ylle är det kanske mest använda materialet under vikingatid. Det förekommer i de flesta plagg där inte linne användes och vissa källor hävdar att en del människor hade ylle direkt mot kroppen och lämnade bort linnekjorteln, kanske för att linne var dyrt på den tiden. Tygerna var oftast enfärgade men viss mönstring kunde förekomma, genom att man vävde mönster som diamantkypert eller fiskben. Dessa bildar ett litet mönster i själva väven av tyget.
Använd ylle till kjortlar, klänningar, hängselkjolar, peplos, mössor, mantlar, kaftaner, hosor, m.m. Av yllegarn kan du tvinna band, väva brickband (som kan användas som bälten eller till att dekorera kläder) eller nålbinda sockor, vantar eller andra plagg.
Silke
Silke var en dyr importvara. Den användes endast av de rikaste i samhället i hela plagg, men kunde förekomma i detaljer i andra plagg. En rik persons kläder kunde dekoreras av brickband vävda av silke och silvertråd. Samma band kan dock med fördel vävas i ylle. Silkestråd kunde även användas i broderier.
Vill du inkorporera silke men inte har råd med den äkta varan kan du ersätta silke med polyestertaft eller andra silkesefterlikningar.
Läder och päls
Läder användes i allt från skor till bälten och bältesväskor. Det var en biprodukt från jakt och djurhushållningen och togs väl till vara. Läder passade bra till plagg som behövde tåla mycket stryk.
Päls var likaså ett uppskattat material som fodrade mantlar, mössor och skor under kallare årstider. Päls användes också som detalj på kläder och även om man inte hade råd att helt fodra ett plagg med skinn så kunde man sy in det i kanterna på plagget för att ge illusionen av att det var helfodrat, och att man visst hade råd med det.
Läder och päls kan ersättas med naturtrogna konstmaterial, men dessa kan i vissa fall vara lika dyra som den äkta varan, speciellt om de ser riktiga ut. Sommartid torde päls inte heller vara lika behövligt som vintertid.
Att notera med päls är också att våra förfäder knappast iklädde sig yviga pälskragar i stil med dem som ses på mantlar och andra plagg i vissa TV-serier. Pälsen värmer ju inte heller om den vänds utåt.